För en och en halv vecka sedan dog musikskaparen Tim Bergling, mer känd under artistnamnet Avicii, efter att han inte orkade längre, enligt familjens öppna brev.¹ De beskriver honom som en "överpresterande perfektionist som reste och jobbade hårt i ett tempo som ledde till extremt svår stress."
Jag har inte följt Tim Berglings karriär eller lyssnat särskilt mycket på hans musik men jag är arg över att hans liv slutade så tidigt och att vårt stressande samhälle tog död på honom, på samma sätt som det plågar och tar död på många andra.
Perfektionism dödar
Även innan Tim Bergling dog och innan familjen publicerade sitt brev tänkte jag mycket på det här med perfektionism. Det hindrar många från att komma framåt. Det står i vägen för att man ska våga skicka in, publicera, uttala sig eller bli färdig med någonting. Och tanken på att man inte kommer att färdigställa gör att det inte ens känns värt att börja.
Om du aldrig börjar, aldrig vågar testa en förändring eller aldrig tar kontakt, kommer du att vara fast i samma hjulspår som nu.
Förutom att perfektionism gör det svårt att börja, ger känslan av att ingenting någonsin blir tillräckligt bra en enorm press. Hur mycket du än jobbar, vänder och vrider, finjusterar och testar finns det alltid mer att göra.
Mitt råd: Låt det vara lite sämre ibland. Skicka in, ta kontakt, uttala dig, publicera, ta en risk, börja, gör en förändring.
Jag skulle aldrig ha startat den här bloggen om jag inte hade sagt till mig själv att bara köra. Jag ville ha designen perfekt, blogginlägg skrivna för ett halvår och en genomarbetad affärsplan men till slut var det enda som fick igång mig att publicera en snabbgjord sida, skriva att jag skulle lägga upp fyra blogginlägg den kommande veckan och se till att leverera även om det inte var perfekt.
Den senaste veckan har det blivit extra tydligt för mig att anledningen till att jag skriver det jag gör på den här bloggen är för att ingen ska behöva hamna i samma situation som Tim "Avicii" Bergling och om jag lyckas med det för en enda person gör det absolut ingenting att ha släppt tanken på det perfekta.
Stress dödar
Bergling var, enligt de som stod honom nära, en "överpresterande perfektionist som reste och jobbade hårt i ett tempo som ledde till extremt svår stress." Även om han hade dragit ner på sitt tempo, slutat turnera och börjat ta tid till återhämtning med vänner, kan jag tänka mig att hans inre hade tagit stor skada av pressen och stressen han hade upplevt.
Du som har gått in i väggen, varit nära eller har en närstående som har gjort det, vet nog att stresståligheten inte blir som förr. Rädslan att falla tillbaka i överarbetning och utmattning finns alltid där och gränsen för vad som får en att bryta ihop är mycket lägre än tidigare.
Om du ska undvika väggen måste du bestämma dig för det. Andra kan hjälpa eller störa men om du fortsätter i samma höga tempo utan att lyssna på varningssignalerna eller när andra säger att du måste ta det lugnt, kommer du gå sönder. Det lovar jag.
Mitt råd: Planera in ledighet och påfyllning först. Jobb och andra åtaganden måste vänta så att du håller, även i längden. Vi kan inte jobba i superhögt tempo i 11 månader för att vi får ledigt fyra veckor på sommaren. Du behöver någon form av paus varje dag, minst 24 timmars sammanhängande jobbfri vilotid varje vecka och något extra energigivande varje månad. Planera in det först!
En oförstående omgivning dödar
Det som har gjort mig som argast i den här tragiska situationen är hur Berglings omgivning pressade honom till döds. Gustav Gelin på etc.se skriver en otroligt viktig artikel om hur illa det är att de flesta bara pratar om Aviciis prestationer i stället för att belysa faran med psykisk ohälsa. Han skriver bland annat så här om dokumentärfilmen Avicii: True Stories:
Tim Bergling pratar öppet och mycket om stressen med att turnera. Han läggs in på sjukhus, äter tunga mediciner och brottas med scenskräck, prestationsångest och ständigt ökande krav på att ställa upp överallt, hela tiden.
Han vill helst ställa in alla DJ-spelningar, men hans bokare och manager verkar bara ösa på.
Det gör mig så arg att det finns människor som bokaren och managern som inte bryr sig om att ett människoliv håller på att förstöras även om han säger det åt dem. Även om de bara skulle bry sig om pengar, vilket jag antar är fallet här, borde de logiskt inse att ingen människa håller för den pressen i längden. För att kunna prestera långsiktigt krävs ett hållbart liv.
Mitt råd: Lyssna på andra när de säger stopp. Gör andra besvikna när du inte orkar. Säg nej när du inte vill, kan eller har orken. Sluta tillbringa tid med människor som inte lyssnar när du säger ifrån.
Sammanfattning
Dessa tre saker vill jag att vi ska lära oss av Tim Berglings tragiska död:
- Perfektionism dödar så låt inte strävan efter det perfekta hindra dig från att komma framåt.
- Stress dödar så prioritera återhämtning, vila och energigivande aktiviteter.
- En oförstående omgivning dödar så omge dig själv med människor som verkligen lyssnar och var en sådan som lyssnar tillbaka.
Ta hand om dig!