Dagens blogginlägg kommer från en förebild till mig, Frida Hägglund. Frida är den där glada människan som ger energi, bryr sig om andra och får en att skratta genom att bjuda på sig själv.
Frida är ofta en leende människa men inte en person som har ett påklistrat eller falskt leende. Nej, hon har sagt sanningen och berättat när det har varit jobbigt på samma ärliga och generösa sätt som hon berättat om det roliga.
De senaste åren har vi träffats väldigt sporadiskt men jag har fortsatt att beundra henne på avstånd när hon har hanterat livet, gift sig, börjat arbeta som pastor, skaffat hus och barn och brottats med endometrios.
Som pastor och dessutom kvinna lider man hög risk för utbrändhet och det var med det i bakhuvudet som jag kontaktade Frida om att skriva ett gästinlägg. Hon har mycket att hantera både privat och på jobbet men det verkar som om hon klarar det bra och jag vill veta vilka bakomliggande tankar eller principer som har bidragit till det.
Med de orden lämnar jag över till en av mina stora förebilder, Frida Hägglund:
Jag är ingen strukturmänniska. Inte egentligen. Jag har kläder i högar på golvet och hullerombuller i garderoben. Jag kan låta en väska stå ouppackad i en vecka efter hemkomst. Jag går helst och handlar utan handlarlista och är helt emot att planera en veckomatsedel.
Jag vet att vissa saker skulle bli så mycket enklare om jag gjorde det, men jag gillar friheten och kreativiteten som kan uppstå.
Jag tror inte på balans i livet. Att balansera är svårt, det är lätt att misslyckas. Ett felsteg här och du faller, en stund då du är ofokuserad och balansen är borta.
Ambitiös men bekväm
Jag har två personlighetsdrag som är utmärkande för mig. Jag är å ena sidan ambitiös och har höga krav mig själv. Jag grät när jag fick betygen i ettan på gymnasiet; jag hade misslyckats. I ämnet datakunskap hade jag bara betyget VG, medan det efter de andra ämnena var en fin rad med MVG:n. Högsta betyg i alla ämnen utom ett. Eländiga datakunskap.
Å andra sidan är jag väldigt bekväm och tycker om att ha det ganska lugnt och skönt.
"Sjekamån"
Det måste finnas plats att flytta runt saker i almanackan eftersom jag inte alltid kan räkna med att vara på topp.
Som barn hade jag svår astma och i vuxen ålder fick jag diagnosen endometrios. De båda har bidragit till mitt liv genom att i perioder göra mig oerhört trött. Jag har tvingats planera min kalender så att det finns det som min pappa skulle kalla ”sjekamån”, utrymme. Det måste finnas plats att flytta runt saker i almanackan eftersom jag inte alltid kan räkna med att vara på topp.
Jag har blivit mera av en good enough-människa med åren.
När jag läste på högskolan bestämde jag mig för att ha som riktlinje att inte plugga på kvällstid. Jag förbjöd mig själv att plugga sent innan tentor. Kvällen innan en tenta skulle ägnas åt någon trevligt. För mig var det en skola inför framtiden; livet med familj och barn. Jag kunde inte låta studier svälla ut och uppta hela mitt dygn.
Jag är pastor och har förtroendearbetstid; jag är själv den som lägger mitt schema och planerar mitt arbete. Jag jobbar 75 % vilket ger mig ganska gott om sjekamån. Jag har valt att hellre jobba fler och korta dagar, men det kanske ändras.
Inte balans, men harmoni
Jag tror inte på balans i livet. Att balansera är svårt, det är lätt att misslyckas. Ett felsteg här och du faller, en stund då du är ofokuserad och balansen är borta.
Balans bygger också på motvikter eller motsatser. Arbete - vila. Vara – göra. Ge ut – fylla på. Jag brukar tänka att jag istället för balans i livet vill ha harmoni. Tänk er ett ackord med många toner som harmonierar med varandra; så ska mitt idealliv vara; vila och arbete i samklang. Vila kan vara arbete och arbete kan vara vila.
Jag håller inte stenkoll på ledighet och arbetstid; om någon ringer på min lediga dag svarar jag. Om jag är ofokuserad och trött på arbetet vilar jag i den mån det går.
Jag håller inte stenkoll på ledighet och arbetstid; om någon ringer på min lediga dag svarar jag. Om jag är ofokuserad och trött på arbetet vilar jag i den mån det går, eller byter arbetsuppgift (en välsignelse i mitt yrkesval).
I en harmoni kan det vara mycket av det ena en period och lite av det andra och det är ingen fara.
Livet är inte ett pussel där massa små saker ska pressas in med millimeterpassning. Livet har inget facit. Det finns ingen bild att rätta sig efter. Ditt liv är en upptäcktsfärd; vad innebär det att vara jag? En upptäcktsfärd är en promenad, en löptur, en paus vid ett vattendrag. Ibland är det motigt, riktigt motigt. Och ibland är det paradis.
Livet får vara så. Och vi upptäcker det tillsammans.
Tack, Frida!
Vi behöver inte ha fullspäckade scheman, utan utrymme; inte sträva efter balans utan harmoni; inte vara perfekta, bara bra nog.
